Autism och adhd i rampljuset

Text: Josefin Strang

Adhd och autism blir alltmer synliga i medieflödet, numera är listan lång på kändisar som berättat om sina diagnoser. Färskast i den kategorin är Plura Jonsson, som nyligen berättade i Expressen om resan mot nykterhet och att autism verkar finnas med i bilden. Även komikern Christine Meltzer har nyligen fått en adhd-diagnos i samband med att hennes son konstaterades ha dyslexi. 

– Jag har hållit på i 20 år utan att stanna upp, jag har kört i 220. Allt föll på plats när jag fick diagnosen. [...] Ganska många i min egen ålder gör en utredning och får en diagnos. Allt som ger förståelse är bra, sa hon till Attentions medlemstidning. 

Att kändisar är öppna med diagnoser är positivt, om du frågar överläkaren och forskaren Lotta Borg Skoglund. Kändisberättelserna kan bidra till hopp, tillförsikt och självförtroende. 

– De visar att diagnoser är inget man ska skämmas för eller gömma undan. Det finns en jättestark kraft i att identifiera sig med någon och se att det går att leva ett rikt och framgångsrikt liv med diagnoser, när man lyckats hitta strategier som täcker upp för svårigheterna, säger hon och lägger till en invändning: 

– Men det är så klart jätteviktigt att man har haft tid att bearbeta sin situation och kan välja vad man vill dela och vad man vill hålla för sig själv innan man berättar sin historia för resten av världen. 

”Alla har inte de här resurserna” 

Under första vågen av kändisar som berättade om sina adhd-diagnoser så blev det trendigt att kalla adhd för en superkraft. Snart kom svar på tal. Riksförbundet Attention menade att kändisberättelserna riskerar att ge en skev bild som förminskar lidandet som funktionsnedsättningen innebär. Kändisarna som hörs och syns i media hör till den lilla skaran som klarat sig genom ett nålsöga, och är sällan representativa för vad en genomsnittlig person med diagnos kämpar med. När komikern Jonatan Unge intervjuades i Special Nest lyfte han att framgångsrika personer har resurser som kompenserar för funktionsnedsättningen. 

– Adhd är ett jäkla problem: jag missar mina möten, glömmer mina räkningar, får betalningsanmärkningar, elen stängs av, jag fuckar upp saker som en normal människa klarar på autopilot. Jag förstår inte vurmandet för att adhd skulle vara en gudsgåva – hur många med adhd sitter inte i svenska fängelser? Jag klarar mig ändå hyfsat bra, eftersom jag tjänar såpass bra att jag kan köpa hjälp av städare, revisor och agent. Dessutom har mina föräldrar haft pengar att betala av mina skulder och fixa lägenhet. Alla människor med adhd har inte de här resurserna, jag vet inte hur de klarar sig. 

Lotta Borg Skoglund konstaterar att det är enklare att snacka om adhd eller autism när det finns en lyckad livshistoria i förgrunden. Hennes analys är att det kan vara lätt att missta diagnosen för huvudingrediensen i framgångsreceptet. 

– Är man framgångsrik har man ofta andra starka personlighetsdrag som kan kompensera för funktionsnedsättningen – till exempel att vara väldigt verbal och social, då är det lättare att omge sig med människor som tycker att man är trevlig och härlig, som är beredda att ställa upp. Då är det ju inte diagnosen som gjort att man tagit sig framåt i livet, de är tack vare de andra positiva egenskaperna. 

Samtidigt ­– långa köer och överdiagnostisering 

Lotta Borg Skoglund är kritisk mot media som försöker utnyttja folkets hälsoångest genom att framställa adhd och autism som farliga, dolda sjukdomar. 

– Jag känner mig väldigt kluven till löpsedlar såsom ”4 tecken på att du har adhd – spring till doktorn”. Det känns som stoff för nyhetstorka, som skrämmer folk att söka vård fastän de kanske inte behöver den. Det är ett problem. Du behöver ju liksom inte vara orolig för att du ”går runt och har adhd utan att veta om det”. För om du har adhd, får du inte livet att funka, fastän du försöker och försöker säger hon. 

Köerna till utredning är mångåriga på flera håll. SVT Västerbotten intervjuade nyligen en mamma som valt att bekosta en privat adhd-utredning för den sjuåriga sonen, efter att det stått klart att kön hos BUP riskerade att bli uppemot fem år lång. Dessutom har en diskussion om överdiagnostisering tagit fart senaste åren. 

– Nu sitter jag här och säger att det får vara slut på överdiagnosställandet […]. Det krävs i dag färre symtom på autism för att man ska ställa diagnosen jämfört med för 15 år sedan. Frekvensen av det vi kallar autistiska drag eller symtom har varit stabil men antalet registrerade diagnoser har gått som en lavin, sa professorn Christopher Gillberg i podden Akademiliv. 

”Gäller att vara källkritisk” 

Christopher Gillberg säger att utredningar ofta genomförs av ”delvis oerfarna personer som arbetar relativt självständigt” och att lättvindiga diagnoser skulle minska om läkare, psykologer, logopeder, sjuksköterskor och pedagoger jobbade tillsammans i team. 

När det gäller informationsexplosionen om adhd och autism i media, så konstaterar Lotta Borg Skoglund att det är svårt för gemene man att sila fram sanningar bland personliga anekdoter och klickjagande överdrifter. För nyanserad, vetenskapsförankrad information tipsar hon om erfarna forskargrupper såsom Gillbergcenter i Göteborg och KIND i Stockholm men även patientföreningarna Attention och Autism Sverige. 

– De är duktiga på att kommunicera forskning och vetenskap utan att bli styltiga. Vi som forskar vill gärna vara en röst som går att lita på, men många av oss har svårt att översätta forskningsspråket till något som blir begripligt för människor i vanliga livet. Dessutom finns det jättedålig forskning, så det gäller att vara källkritisk och hitta studierna som går att lita på. 

Mediatips